Efter det mörksvarta dramat “Bergman” var Krexet III:s manusförfattare sugna på att göra något lite ljusare och färgladare. Dessutom - vem är dum nog att försöka överträffa ett fulländat mästerverk? Hrm. Vi ville ändå fortsätta bryta ny spexmark, och beslutade oss för att göra det omöjliga - en musikal. Alltså, alla spex har musik, men det är ganska svårt att komma ifrån att det ofta blir händelselös pausunderhållning. Vi ville göra ett spex där musiken ÄR en del av handlingen, precis som på Broadway.

Sagt och gjort. Som alla vet är pastell + musikal ≈ FAME, vilket med vårt spexfilter blev “Komvux”. Föreställningen handlar alltså om ett antal förväntansfulla själar som lämnar allt bakom sig för att satsa på den utbildning de drömt om, för att nå sina drömmars mål. Drömmar ja. Det bestämdes tidigt att dessa skulle utgöra det centrala temat i karaktärernas personliga resor - men ibland överraskas även manusförfattarna av vilken väg historien väljer.

• Eric Sojdelius - Erik Frögéli
• Cornelia Åkerman - Ellinor Bäcklin Bergh
• Jimmy Råsop & Barbros chef - Thomas Backlund
• Barbro Henriksson Brun - Lena Beckman
• Jörgen “Benke” Gunnarsson - Joakim Engström
• Abdul Andersson - Anders Nilsson
• Joakim “Jokk” Jonsäter - Jonas Lantto
• Frida - Philippa Reuterswärd
• Pernilla - Ida Hossar
• Vaktis - Max Hallqvist
• Invandrarverket - Viktor Emlund

Akt I Året är 1981. Eric Sojdelius kom inte in på Musikhögskolan i år heller. För att slippa klippa lamm hemma hos sin far på Fårö har an dock en reservplan. Han sökte till Komvux - och kom in! Väl i Stockholm hoppas han kunna ägna sig åt sin verkliga passion: Dikter och musik. Men först måste studierna klaras, såklart. Besked om antagning har även Cornelia Åkerman (förortstjej utan framtidsutsikter) och Barbro Henriksson Brun (56-årig mellanchef på Invandrarverket) fått. Väl på Komvux träffar de Abdul Andersson, politisk flykting från Iran, som gömmer sig på Komvux för att undvika Invandrarverket (som länge vandrat vid hans sida).

Till alla elevers stora förtjusning visar sig läraren, Benke, vara en superskön kille med många roliga upptåg. Vem gillar inte att sjunga och dansa hellre än att lära sig vad derivatan av kyssmandylmodulatorn är? Benke är lite obekväm med att prata om sig själv, men så länge han får slinka iväg till lärarrummet för en... fika... med jämna mellanrum är hans humör på topp.

Cornelia får tidigt upp ögonen för Eric, som dock är lite blyg. Han känner sig inte helt hemma med sin ullkofta och sina sandaler här uppe i storstan. Ännu värre blir det när det visar sig att hans plågoande från högstadiet, Jimmy Råsop, ska börja i deras klass. Jimmy är en riktig tyrann, och ger sig direkt på Eric, men Barbro hjälper honom att fixa en coolare stil som ska ge honom självförtroende. Detta är särskilt viktigt eftersom det planeras klassfest på onsdag.Jimmy går dock inte på att Eric är tuff bara för att han har tajta Puss&Kram-jeans på sig. För att slippa bli antastad slänger Eric ur sig att han har ett rockband. Jimmy synar bluffen och de kommer överens om att ha en spelning om på fredag, på ett ställe Jimmy ska fixa.

Akt II Det är klassfest och alla är supertaggade även om det går lite trevande till en början. Detta har dock Barbro botemedlet för - som spetsar hallonbålen för att få lite fart. Cornelia försöker få Eric att börja gilla henne. När det är som roligast avslöjar Jimmy att Eric har ett band och är en riktig rocker. Alla blir förstås sjukt imponerade och vill att Eric ska spela något. Turligt nog för Eric finns det ingen gitarr. Det fixar dock Abdul - oturligt nog för Eric. Pressen blir för stor för honom och han springer därifrån med gråten i halsen.

Cornelia hittar Eric i en korridor, jätteberusad. Hon försöker trösta honom men kan inte låta bli att utnyttja situationen till sin fördel.

Nästa dag är det pinsamt tyst i klassen. Dels för att alla är bakis, men också för att ingen vill komma ihåg vem som gjorde vad - och med vem - igår. Vart är Jokks slips? Vad gör Frida som är så styggt? Varför tog Pernilla kort på allt? Eric kommer in och det är spänt mellan honom och Cornelia. Dock får de snart annat att tänka på då Invandrarverket kommer till skolan för att leta efter Abdul. De lyckas avleda uppmärksamheten och som tack hänger Abdul på som basist i Erics band. De måste ju lära sig spela också, men detta kan ju Benke hjälpa dem med - genom att de deltar i hans berömda specialmusikspelarkurs. Efter denna ska Benke tala allvar med Barbro, som stör för mycket i klassrummet. Men de slutar med att de faller pladask för varann.

Livet på komvux är dock fyllt av problem. För att få fortsätta studierna måste de skriva en uppsats och lämna in senast på fredag. Den som inte blir godkänd får inte gå kvar. Alla elever samlas därför på en skrivarstuga på kvällen. Eric är stressad eftersom hans fokus ligger på att skriva klart sina låtar till spelningen dagen efter.

Akt III Uppsatserna är inlämnade och det är dags för spelning med Erics band, “Kuken”. Jimmy har fixat så att de ska få spela på ålderdomshemmet där hans pappa bor. De övriga eleverna är självklart där för att lyssna. Eric gör succé och inte ens Jimmy kan sitta still. Då kommer Invandrarverket och förstör stämningen genom att vilja föra bort Abdul. Men på enad front står de emot och dagen är räddad. Eller?

Benke kommer sent till spelningen - han har rättat uppsatserna. Alla blev godkända. Alla utom Eric. Det innebär slutet för honom, för hans drömmar. Världen börjar snurra, allt blir svart.

Vi ser Eric i en sjuksäng. Syster Cornelia och Syster Barbro stoppar om honom och baddar hans panna. Vi får veta att Eric legat i koma i 3 månader. Året är i själva verket 2010. Eric blev påkörd av en bil när han oförsiktigt gick över gatan medan han grubblade över sina dikter. Överläkaren Abdul konstaterar att det inte finns något han kan göra, och stänger av respiratorn.

Eric reser sig upp från sängen. Vid sin sida har han Cornelia. De fick varandra tillslut. I drömmen kan de vara tillsammans, för alltid. Eric läser ur en av sina dikter:

“Vissa drömmar verkar inte vilja gå i uppfyllelse, för då, då dör dom. Därför flyr dom ibland från personen när han eller hon kommer för nära uppfyllandet. Då ger sig drömmen in i en annan kropp och börjar verka där. Det är så, det är så vissa drömmar lever vidare, år efter år, generation efter generation.”